Jesu korsdöd 2 april, 2012

Har suttit och gett några svar på frågor jag fått här på bloggen. Nyttigt att få tänka igenom vad det är man tror på och vill förkunna och dessutom försöka skriva ner det.

Jag börjar redan idag, trots ledig dag, att förbereda mig för påskens predikningar. En kollega uttryckte det så här att ”predika om de största händelserna i Jesu liv är det svåraste”. Då antar jag att han menade främst Jesu försoningsdöd på korset. Jag kan hålla med om detta. Orsakerna kan vara flera till att det är så svårt. Men en anledning är att Jesu död handlar om mig och mitt liv. Jag är inblandad i detta väldiga drama. Min synd är en orsak till att Jesus måste ge sitt liv på korset. Jag kan inte bara allmänt återberätta  Jesu korsdöd och förklara varför. Samtidigt måste jag erkänna, jag är skyldig till Hans död. Den här predikan handlar om mig och mitt liv och därför är det svårt. Men det är en underbar predikan att få berätta om att jag tack vare Jesu kors har frälsning och evigt liv.

Möten med människor 28 mars, 2012

Min vardag handlar ofta om att möta enskilda människor. Pastorer står på estraden inför en gudstjänstpublik men vanligare är ändå enskilda möten och samtal med människor i mindre grupper. Idag har det varit några sådana möten och i morgon är det några till inprickade. En del är planerade andra mer spontana. Inte så sällan är det människor som bär på bekymmer och svårigheter. Idag formades en bön i mig men som också blev något av Guds hälsning till mig. ”Om du Gud sänder människor i min/vår väg med stora behov så måste Du också ge den utrustning, vishet och kraft som behövs för att kunna bli till hjälp.” Den bönen vill jag fortsätta att bedja och jag tror att den också blir bevsarad.

Pastorsakademi 20 mars, 2012

Tre hela dagar på Pingströrelsens pastorsakademi det är där jag befinner mig just nu. Vi är strax under 200 pastorer och två av oss kommer från Falköping. Ett av dagens ämnen var retorik och jag får säga som en kollega sa att det var ”synd att jag inte fick höra det här för trettio år sedan”. Retorik är ingen teknik som automatiskt fungerar, så att om jag lär mig de rätta knepen så kan jag övertyga folk. Men här lärdomar som är användbara för den som har ett budskap att förmedla. Om jag sammanfattar det hela så handlar det bl.a. om att själv leva det budksap jag vill förmedla, alltså att vara trovärdig. Det gäller att ställa upp sin predikan eller tal på ett ordnat och förståligt sätt. Till slut handlar det om att låta engagemang, känslor och passionen få lysa igenom det som jag ska säga. Det vill säga jag måste brinna för det som jag vill säga. Antikens stora läromästare sammanfattade dessa punkter i orden: Ethos, logos och pathos. Mycket av det här har jag begripit och tillämpat under åren men det var intressant att få det uppsatt också på ett teoretiskt sätt.

På söndag får vi se om jag lärt mig något. Predikans tema ska vara tacksamhet.

Frikyrkan 16 mars, 2012

Frikyrkligheten har debatterats och diskuterats den sista tiden. Många anser att vi håller på att förlora det frikyrkliga arvet. Vad det nu består av kan kännas lite oklart ibland. En del av samtalet berör yttre former som gudstjänstens liturgi och musik. När jag var barn minns jag att Pingströrelsen ansåg sig försöka återvända till den urkristna församlingsmodellen och de urkristna kraftkällorna. Många predikningar handlade om detta och böcker skrevs i detta ämne. Jag känner det som om jag börjar bli en gammaldags pingstvän som drömmer om att det är det arvet som vi borde försöka återupptäcka. Pingströrelse arvet är för mig längtan och strävan efter att få bygga en församling efter Nya testamentets riktlinjer och därmed få se mer av de resultat som Apostlagärningarna berättar om. Apost 2:43-47

Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. [44] De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. [45] De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. [46] De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. [47] De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Verkligen fri 8 mars, 2012

Häromdagen blev jag igen så påmind om en vanföreställning om kristen tro. Detta att ha en kristen bekännelse är att ständigt fundera på vad kan jag göra och inte göra. Vad är rätt och vad är fel? Egentligen sysslar Nya testamentet ganska lite med den frågan. Att möta Jesus är att bli fri. Joh 8:36 ”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.” När vi håller oss nära Jesus så vill vi sedan inte missbruka vår frihet till att göra det som är orätt. Men när vi gör fel finns det ändå en obegränsad nåd och förlåtelse. Det är inte alltid lätt att ta detta till sig men likafullt är det vad kristen tro handlar om. Verklig frihet och obegränsad nåd. Men en nåd som fostrar oss till ett rättfärdigt och heligt liv.

Nu laddar vi för helgen igen. Denna gång är vi tillsammans med församlingens förskola i en gemensam gudstjänst. Barn, förskollärare och söndagsskollärare har ett huvudansvar för en spännande och intressant gudstjänst.

Alpha kurs och temahelg 29 februari, 2012

Igår började en Alpha kurs i kyrkan. Det är alltid så spännande att möta människors inresse för kristen tro. Också denna gång inledde vi med föredraget, ”Vem är Jesus”. Det är märkligt vilken attraktion det finns i detta budskap och trots att jag hållit föredraget några gånger är det lika spännande varje gång. Än finns det möjlighet att haka på kursen. Hör av dig till mig på mobilnr. 070-376339.

Nu laddar vi upp inför temahelgen, ”Vardagstro”. Missa inte samlingen på lördagkväll med Roland Lundgren med band, Simon och Jonas m.fl. Den kvällen kan du också se på Webben genom att gå in på www.pingstkyrkan.nu och klicka på en länk men allra bäst är att uppleva detta på plats.

Bönesamling 23 februari, 2012

Onsdagar kl. 19 har vi bönesamling i kyrkan. Det är inte veckans stora möte vad det gäller uppslutning men på många andra sätt är det verkligen veckans stora möte. Vi lovsjunger Gud, bär varandras bördor och i våra böner medverkar vi till att Guds vilja kan bli en verklighet.

 

Jag går alltid hem glad efter en bönesamling. De två senaste gångerna har jag också särskilt upplevt den stora glädjen med att höra människor formulera sina böner. Vi ber ofta med tungotal och instämmande böneord som ”tack och lov” och ”halleluja”. Själv gör jag det ofta och hörs säkert ganska tydligt med tungotal och andra bönefraser. Men jag tror att i den gemensamma bönen ska vi inte bara skapa en ljudmatta av böneord utan också uppmuntra varandra att bedja med förståndet. Alltså formulera böner som alla kan delta i och på olika sätt instämma i. Ofta har jag genom andras böner hört Gud tala och upplevt tröst och vägledning. Böner har blivit både predikan och undervisning och öppnat bibelordet för mig. Läs gärna vad Paulus skriver i 1 Kor. 14. Här lägger jag in några versar men läs gärna sedan hela kapitlet.

1 Kor 14:15-19  Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft. [16] För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. [17] Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det. [18] Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er, [19] men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.

Demingers artikel 14 februari, 2012

Som många andra har jag med intresse följt debatten runt Sigfrid Demingers debattartikel i tidningen Dagen. Läs artikeln här. Hans slutsats var att ”frikyrkan bar inte hela vägen”. Själv har han återinträtt i Svenska Kyrkan. Någon dag senare så förtydligade han detta med att han nu hade ett dubbelt församlingsmedlemsskap, men att han i huvudsak nu har sin gudstjänstorientering i Svenska Kyrkan. I artikeln finns mycket att hålla med om. Han kritiserar frikyrkans gudstjänster för ytlighet och att det ofta blir scenframträdanden. Bibeltexterna skjuts åt sidan och predikan är ämnen och teman som predikanterna själva formulerar. Han kritiserar att det emotionella blivit dominerande på bekostnad av reflektion kring livets djupare frågor. I allt detta finns mycket att ta till sig.

Jag är också starkt kritisk till mycket som Deminger skriver. Dels är tonläget i högsta laget. Det kan man stå ut med om det finns något angeläget att säga som i detta fall. Men risken blir till slut att man rycker lite på axlarna och bedömer det som Demingers eget vittnesbörd om den andliga resa han har gjort. Intressant men inget att fastna i för oss andra. I vart fall så målar han frikyrkans situation i allt för svarta färger. Senast jag firade gudstjänst i vår församling så var det en gedigen bibelförankrad predikan, knuten till kyrkoårets tema. Det var nattvard och tid för förbön och reflektion. Jag tycker nog att det är så det flesta av frikyrkans gudstjänster ser ut idag. Däremot har yttre former och musik förändrats genom åren. Deminger kritiserar att det emotionella blivit alltför dominerande. Men intrycket blir att Deminger själv på det känslomässiga planet är mer berörd av Svenska kyrkans gudstjänstliv. Det är ett av skälen som nu fått honom att ta detta steg. När han talar om det ofta märkliga kyrkorummet, liturgi, orgel och predikstol m.m. så är mycket av detta yttre former som talar till sinnet och känslorna. Jag hade i vart fall väntat mig att Deminger skulle presenterat en djupare teologisk argumentation för sin slutsats. Den finns där men den är otillräcklig.

Kyrkans gudstjänstformer har varierat genom historien. De flesta kristna firar antagligen idag gudstjänst utan både orgel och predikstol, oftast under ytterst enkla förhållanden. De yttre formerna är ganska oväsentliga så länge som vi håller fast i det som verkligen konstituerar oss som en kyrka och församling. Läs Apost 2:42 där får vi klart för oss vad som är viktigt för en kyrka och församling.

Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

Vardagstro 7 februari, 2012

2-4 mars planeras en intressant tema helg i Pingstkyrkan. Samlande rubrik är Vardagstro. Tv-Inter och IBRA Radio är en medarrangör i denna helg. Jag klistrar in annonsen för helgen och vidare information kommer allteftersom.

Ingemar Helmner och Anders Wisth är särskilt ansvariga för helgen. Här kan du se en video där de samtalar om den kommande helgen i Falköping.  Se video

Andakt 31 januari, 2012

Kommunfullmäktige i Falköping har en god tradition att på årets första sammanträde inleda med en kort andakt. Den är frivillig och börjar en halvtimma innan det fastställda mötet. Men jag skulle tro att åtminstone drygt hälften av de folkvalda fanns på plats. Jag fick vara stand in för vår ungdomspastor som dras med seg förkylning. Det var lite annorlunda men mycket intressant att möta kommunens politiska församling och få agera pastor och förkunnare. Heder år våra politiker som håller fast i den här traditionen. Vi har blivit så vana vid att det numera finns näst intill en kristendomsfobi i våra offentliga sammanhang. Men uppenbarligen inte i Falköpings kommun. Du kan faktiskt både se och höra andakten genom att klicka på den här länken. Se video