Reflekterar lite över dagens stora nyhet att Håkan Juholt avgår. Säkert ett rätt beslut för honom själv, antagligen också för det parti han varit ledare för. Egentligen är det nog ett näst intill omöjligt uppdrag att vara en ledare på den här nivån. Men alla ledaruppdrag är svåra. Det behövs en omslutande och kärleksfull miljö runt omkring. Jag är glad över att jag i alla år fått fungera som pastor i ett sammanhang som varit stödjande, förstående och kärleksfullt.
Jag känner med Juholt och vill gärna be en bön för honom. Det är säkert så att han har en del tunga dagar framöver. En sak i denna händelse stör mig en aning. Bakom slutna rum har man tydligen gjort upp om en officiell förklaring omkring hur han slutar. Alla inser att den är inte sanningen. Det gör att hela den här historien känns olustig. Jag hade än mer respekterat både Juholt och socialdemokraterna om man också vågat stå för hur man nått fram till en överenskommelse. Så reflekterar jag.
I morgon ska jag predika om barn och ungdomars plats i församlingen. Det känns svårt och ansvarsfullt men som alltid får jag förtrösta på Guds hjälp.
